Vi är så bra!

Gårdagen var spännande, sådär magpirrande och nervöst som det brukar. Först betade vi av 2 skolkonserter med lite småmissar inför massa otacksamma småbarn som är så balla, dom vågar minsann kommentera både det ena och det andra. Sedan på kvällen klockan 19 var det dags för konserten som verkligen betydde något, nämligen den som folk faktiskt valt att gå på och som de valt att betala för att gå på.

Jag blev påmind många gånger under dagen om hur nervös jag vart tidigare år, men denna dag var det inte så farligt faktiskt. Vi kom underfund med att det jag faktiskt var nervös för var för att jag skulle bli nervös. Jag får liksom prestationsångest och är rädd för att inte göra så bra ifrån mig som jag vet att jag kan. Denna nervositet jag har resulterar ofta i att jag blir torr i munnen och att orden liksom fastnar, att jag slutar andas mer eller mindre då det är mycket text, men det gör även att jag taggar till!

Allt flöt på så bra under kvällen, vi tabbade oss inte en enda gång. Jag kan inte hitta några fel som är värda att minnas! Det var en sådan skön känsla, det var helt underbart och jag har aldrig kännt så förrut! Jag har aldrig någonsin kunnat lämna en konsert helt nöjd. Jag hittar alltid fel och vill göra saker annorlunda men denna gång kunde jag inte gjort bättre än vad jag gjorde!! Kören var asbra (en enda sak som var tråkig var att ljudet var skitdåligt med stämmorna, men det kan ju inte vi hjälpa..), bandet var grymt och vi sparkade röv hela bunten! Om jag kommer in på någon bra folkis i höst kommer jag ju tyvär inte kunna gå kvar i kören om jag får lov att flytta så detta var nog bland de största sista sakerna jag kommer medverka i och därför är jag så himla lycklig att det blev så bra allting, det blir ett fint minne.

Jag kommer se tillbaka på det här med ett stort leende, kvälls konserten var så himla grym!! Det var så otroligt kul att vara en del av detta! Sedan är jag så otroligt tacksam för alla fina saker folk sa till mig, ni förstår inte hur mycket varje fint ord betyder för mig. Det går rakt in i hjärtat och där kommer det stanna! Att ord kan göra så mycket, det är helt galet! Jag har till och med kunnat se på filmsekvenser och jag är fortfarande nöjd!!

Jag och Rasmus åkte och firade med McDonald's men jag var så rörd av allt fint och av att jag snart ska sluta i kören så jag bara grät hela tiden. Det var nog svårt att missa mig där!

Tack för en fin kväll och ett fint minne!


Kören under "Breakaway"


Grabbarna under "The way you make me feel"

(Bilder: lånade av Moa Engquist på fb)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0