Med varje andetag

Ljumma sommarkvällar är det finaste som finns. Jag värdesätter allra mest de kvällar som var dina och mina, våra. Att med tanken få färdas tillbaka ger mig ett tokstort leende på läpparna och jag känner mig som ett barn. Jag tänker på hur jag ibland låtsades sova, bara för att du skulle stryka min kind och håret bort från min panna. Så fort jag tänker på det får jag som ett bubblig, kittlande känsla i magen. Och jag minns den känslan, jag minns den så väl. Den är precis densamma som den där sommarkvällen, då jag försiktigt slöt mina ögon och förväntansfullt låg tyst och bara väntade. Väntade tills dina fingrar snuddade vid min kind. Jag vågade inte titta, för då skulle dom kanske aldrig komma. Jag bara låg och lyssnade på tystnaden. Jag ville inget hellre och jag kommer aldrig glömma det. Efter lång tids väntan då låtsas sömnen nästan blivit på riktigt så rörde du vid min kind så försiktigt du kunde. Det var då jag blev din.

Min kärlek till dig saknar gräns.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0