Bägaren som rann över för sista gången

Jag har städat hela dagen, nu är jag inne på mitt rum och alla dess vrår. Jag har haft huvudet någorlunda högt idag tills jag fick ett telefonsamtal, ett enda litet telefonsamtal påverkade mig enormt, som alltid. Jag svarade inte, men min telefonsvarare gav beskedet om ett nytt meddelande som jag såklart inte kunde låta bli att lyssna på. Jag hoppades väl på att få höra något annat än samma gamla visa, men till min besvikelse sa rösten precis samma sak som alltid. Om man inte svarar på 10 samtal eller mer, borde man inte fatta hinten då? Jag orkar inte, vill vara ifred.

Det handlar om att ständigt bli sviken och besviken. Det handlar om att bli tryckt till botten av någon som egentligen borde ta ansvar och lära mig hur man ska vara som människa. Det handlar om hårda ord som bara spottats i ansiktet på mig under flera år. En egoistisk människa som varken verkar vilja eller kunna förändras. Det krävs så mycket mer än ett telefonsamtal eller ett sms om jag ens ska överväga att förlåta.

Och hur kan man ens be om ursäkt när man aldrig förstår vilken smärta man orsakat? När man inte ser sina egna fel och brister? När allt som vanligt är mitt fel och när jag är blåst eller korkad. Då är ordet förlåt lika tomt och ihåligt som dina hot.

Nu behöver du i alla fall aldrig mer hota med att slänga ut mig på gatan för nu är jag borta. Jag drog gränsen du borde dragit för längesen.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0